Sportlov. Igår var jag på bio med min son. Vi skulle se Berättelsen om Pi, men när vi kom till biografen berättade de att den salongen inte fungerade. Vi tog Cloud Atlas i stället, en sci-fi-historia som hoppade fram och tillbaka mellan sex olika berättelser i olika miljöer och tider. I början satt jag och störde mig på att skådisarna var så hårt sminkade, men sen lossnade flödet. Man var på en slavplantage ena stunden, sen i 30-talets London, ett framtida dystopiskt Seoul, amerikanskt 70-tal, dagens England eller långt in i framtiden när civilisationen förstört sig själv. När det rörde sig som snabbast kunde klippen mellan berättelserna komma efter bara någon minut.
Det är lustigt hur den sortens snabba scenbyten inom filmen funkar som ren underhållning. En gång arbetade författare som Mario Vargas Llosa och António Lobo Antunes med liknande klipp i sina romaner, fast där blev det ganska tungläst och fick också en helt annan tyngd, ett annat allvar. Kanske handlar det om själva mediet. Det är lättare att hoppa från en historia till en annan när man ser en film än när man läser en bok. Filmen Cloud Atlas är baserad på en roman av David Mitchell. Boken lär inte alls vara lika hoppig.
Lämna ett svar