Dagar med distanskursen, textläsning, mejl och telefonsamtal. Det är slutet av februari nu, om tre månader är kursen över. Några befinner sig ungefär där de borde vara, andra har ännu inte helt fått tag i sina berättelser.
I söndagskväll såg jag en film av Zhang Yimou, The flow of war. Vet inte om den gått på bio i Sverige eller om den kom direkt på DVD. Det var en historia från den japanska massakern i Nanjing. En försupen amerikansk begravningsentreprenör hamnade i en klosterskola där han gjorde sitt bästa för att försvara flickorna mot japanska soldater. Med i historien var också en grupp glädjeflickor som rymt på en bordell. Det slutade med väldiga uppoffringar från de som från början verkade vara de sämsta människorna.
Jag har svårt för den sortens patriotiska historier. Kanske hör de hemma i länder som har mer erfarenhet av krig. Amerikanerna gör dem ofta, kineserna också. För mig känns de alldeles för heroiska. Jag kan inte tro på dem.
Lämna ett svar