En väldigt lång dokumentär om Woody Allen på tv häromkvällen. Drygt tre timmar som aldrig riktigt lyckades tränga på djupet och eller berätta så värst mycket nytt. De flesta som intervjuades lät ungefär som de brukar låta i det promotionmaterial som ibland följer med DVD-filmer, ordet geni användes besvärande ofta.
Jag satt kvar mest för att jag gillat många av hans filmer. Och några intressanta saker kom fram i samtalen med Woody själv. Framför allt hur lätt han har för att skriva. Han bara sätter sig ner och gör det, gång på gång på gång. Samma dag han redigerat färdigt en film börjar han skriva manus till nästa. Skildraren av neurotiska storstadsmänniskor visade sig ha ett mycket oneurotiskt förhållande till skapandet. Han sa sig eftersträva kvantitet snarare än kvalitet och det är väl där man kan lära sig saker av honom, hans sätt att bara sätta igång utan att grubbla för mycket över arbetet.
Lämna ett svar