Läste en konstkatalog häromdagen, Johan Thurfjell Konst 1998 – 2012. Min fru köpte den på en utställning i förra veckan, en vackert formgiven bok som ges ut i 300 numrerade exemplar. I den berättar konstnären om bakgrunden till sina verk under de här åren. Han skriver sympatiskt och anspråkslöst och lyckas så bra att man verkligen blir intresserad av bilderna och installationerna.
Det är bara en sak som känns lite lustig och väldigt tidstypisk. Han nämner en del böcker och filmer som inspirerat honom och det rör sig enbart om skräck. Steven Spielbergs Hajen, några av Stephen Kings romaner, Kubricks filmatisering av The Shining. Jag antar att det är ett uttryck för att gränsen mellan fin- och populärkultur suddats ut, men det är nästan mer än så. Jag kommer att tänka på min gamle elev (från folkhögskolan) Frans Daniel Nessle som i början av 2000-talet debuterade med den roliga och smarta romanen Maud. Var hon likgiltig eller var hon… ja… nej… jag vet inte
I ett efterord som man väl ska ta på ungefär lika lite allvar som själva berättelsen skrev han där att han föredrar skräck och porr framför ”bra” litteratur. Några recensenter blev upprörda av den programförklaringen. Idag skulle ingen bli det, i väldigt mångas ögon ger det mer cred att säga att man gillar Stephen King än att man gillar Goethe. Åtminstone om man själv verkar inom det finkulturella fältet.
Lämna ett svar