Apropå säljaren i förra inlägget: för ungefär 25 år sen gav samme man mig uppslaget till en scen i en roman. Jag jobbade en del åt förlaget på den tiden och var ofta där. En dag när jag och säljaren var ensamma i fikarummet började han – på ett skämtsamt sätt – säga nånting om drottning Silvia. Han fann henne attraktiv och tänkte sig att en dag när han klev i i baren på ett stadshotell nånstans där han ägnat dagen åt att kränga böcker till några lokala boklådor skulle hon sitta där för sig själv vid ett bord.
– Tänk dig själv, Stefan, sa han. Hon sitter där för sig själv, lite simmig på ögonen efter att ha dragit i sig en vitvinare. Man går fram till henne och frågar om man får slå sig ner och hon svarar ja och sen när man börjar dansa…
Jag tyckte scenen var så rolig att jag med tiden tog med den i 49 dagar i bardo. En säljare av det slag som kuskar runt landet med bilen fylld av broschyrer och varuprover upptäcker verkligen drottning några bord bort i baren på stadshotellet, och det går precis som han hoppats på. Förlaget var tveksamma till scenen. Jag blev uppringd av en jurist som krävde att jag skulle införa en fotnot som förklarade att det utspelade sig i fantasin och inte i verkligheten.
En underlig detalj är att säljaren som gav mig uppslaget aldrig kommenterade scenen. Han måste själv ha åkt runt och, med begränsad framgång, försökt sälja in boken hos boklådor runt landet. Antagligen läste han aldrig så långt i boken.
Lämna ett svar