Just tillbaka från Kolbodabaden där jag hållit föredrag och läst tillsammans med Sara Beischer. Kolbodabaden är en konferens- och turistanläggning ett par mil söder om Kalmar. Såhär dags på året har inte verksamheten kommit igång riktigt. De kör fotbollsläger på helgerna bara. Jag hade varit inne och blivit intervjuad på Sveriges Radio i Kalmar och kom därför ner dit ett par timmar innan programmet skulle börja. Det såg så igenbommat ut att jag började undra om jag kommit fel. Löv i drivor över brunt gräs, stugor och husvagnar utan bilar utanför. Jag gick bort till receptionen och upptäckte att dörren var låst. Kontakten mellan mig och biblioteket som stod som arrangör hade enbart skett via e-post. Jag slängde iväg ett mejl från mobilen och bad bibliotekarien ringa mig. Inget samtal, inget mejl.
Just som jag började tänka att jag tydligen klantat mig ordentligt kom en man förbi. Jag sa mitt namn och han hälsade mig välkommen. Jag fick en kopp kaffe, pratade med min dotter som är i Kina, tog en promenad och läste om ett gammalt skeppsvarv som låg i traktens tills det slog igen 1891. Halv sex kom en bibliotekarie. Jag frågade hur många hon trodde skulle komma och hon sa att det sämsta de haft var tre personer.
Till slut kom ett fyrtiotal. En representant för Dillbergs bokhandel var där och sålde böcker. Hon hade beställt lite för många, men det blev ändå en bra kväll. Jag körde Sara B in till stan och släppte av henne där och det var mörkt när jag kom ut till Öland, den första vårkvällen.
Lämna ett svar