Nere på Öland. Personaldagar på folkhögskolan. Jag har knappt varit här under läsåret och det känns som en halvt främmande värld när jag sitter med i de vanliga diskussionerna och policy och pedagogik. Jag har varit med om det så många gånger och ändå känns det inte längre som min vardag. Som oftast när jag kommer ner till skolan har jag svårt att somna de första nätterna. Jag låg vaken till två och läste Mo Yan. En ovanligt lättillgänglig nobelpristagare, folklig, mustig, bondsk. García Márquez brukar nämnas som en förebild. Jag tycker inte att Mo Yan har samma språkliga stramhet, kommer mer att tänka på Tusen och en natt, kanske gamla folksagor.
Lämna ett svar