Jag och min son var på Gröna Lund igår. Långa köer till de flesta attraktionerna, dessutom har jag en tendens att bli illamående om jag åker fel saker. Jag tog med mig en bok och läste mellan varven, Ray Bradburys The october country.
Ray Bradbury är perfekt att läsa på en nöjespark. Hans historier handlar om den sortens ställen och om de människor som kommer till dem i jakt på förströelse. Oktoberlandet är skräckberättelser, en liten doktor som äter skelett, en konstig sak i en burk med formalin, en hund vars nos luktar kyrkogårdsjord. När han inte är helt övertygande kan Bradburys historier kännas mekaniska som gamla avsnitt av The twilight zone, men för det mesta når han bortom det och skapar berättelser som faktiskt är magiska. Kanske för att han själv aldrig förlorat barnets förmåga att förundras.