Tillbaka i Sverige efter en månad i Kina. Varje gång jag återvänt de senaste åren har jag haft samma känsla av att Sverige håller på att halka efter. Det finns fortfarande folk som tror att Kina är ett u-land, men de stora städerna är långt mer moderna än Stockholm. Arkitekturen är djärvare, mer framåtsträvande, utbudet större, pulsen högre.
När man kommer till Arlanda slås man av hur litet slitet allting är. I Stockholm höjs ramaskrin när man bygger en liten stålfasad på det som kallas Stockholm Waterfront, man ägnar årtionden åt att debattera hur man ska bygga om den nedslitna och illa fungerande Slussen. Den sortens konservatism finns inte i Kina. Man tror på framtiden där.
Hur kommer det sig att vi har fastnat i tanken på den lilla röda stugan med vita knutar som ett ideal?