Boken korsade floden

den 22 mars, 2017

Häromveckan var jag hemma på middag hos en av mina gamla lärare i kinesiska. Jag läste kinesiska varje lördagsförmiddag i åtta år och Wan var min lärare i två eller tre av dem. Han var i Sverige på tillfälligt uppdrag för Konfuciusinstitutet, jobbade på Stockholms universitet, och eftersom han inte kände så många människor i Sverige ägnade han lördagarna åt att undervisa mig och några andra vuxna på en skola som huvudsakligen var till för kinesiska barn.

Vi hade kul på lektionerna. Få av oss tog överdrivet allvarligt på studierna, men vi lärde oss prata och skriva och läsa en del (i mitt fall kanske två tusen tecken, få av dem sitter kvar i minnet) och vi skämtade ofta. Under tiden vi var där flyttade Wans hustru till Sverige, de fick en son, och nånstans där bestämde de sig att stanna här i stället för att återvända till Shanghai. Wan fick jobb i Göteborg och slutade på lördagsskolan. När vi hade sista lektionen tog jag med ett ex av min bok På natten korsar floden, som till stor del handlar om mina möten med Kina och kineser i olika delar av världen. Jag skrev en dedikation där jag också passade på att säga att om han skulle stanna här var det dags att börja lära sig svenska.

Det måste ha gått sju åtta år sen vi sågs sist. Så var vi hemma hos honom och hans familj på middag en lördag. Hans svenska var nu helt flytande och vi använde svenskan mer än kinesiskan. När vi ätit färdigt tog Wan fram boken, som nu var nött och trasig efter att ha konkats runt i på tåg och tunnelbanor i otaliga vändor. Sidorna var fullklottrade med understrykningar, frågor och kommentarer. Han hade använt min bok för att lära sig svenska.

Jag blev verkligen rörd.

> >

50 år med Kina

den 21 januari, 2015

Läste ut Göran Leijonhufvuds självbiografiska Pionjär och veteran, 50 år med Kina. Det är en på många sätt imponerande bok, så tjock att det är jobbigt att läsa den i sängen, nästan 900 sidor med register och källförteckning, men framför allt genom att han varit så länge i landet och sett så mycket av utvecklingen från 60-talets mitt fram till idag. Ibland kan jag tycka att det finns ett drag av nostalgi som gör att 60- och 70-talet ses med en försonande blick medan samtiden kläs av på ett annat sätt, men jag kom själv inte till Kina förrän 1989 första gången och vet bara det jag vet om tiden innan dess genom hörsägen. För den som vill få en överblick över ett land som genomgått större förändringar och en snabbare utveckling än kanske något annat land i historien finns det åtminstone på svenska ingen bok som matchar den här.

Vernissage på Today Museum

den 16 september, 2013

Hösten har kommit till Beijing. I morse när jag gick ner till universitetsmatsalen var luften kylig, kanske femton grader. Jag sitter i rummet i CAFA:s hus för utländska studenter och experter och skriver det här. Det är som ett enklare hotell, städerskor kommer in och bäddar och fyller på nya tandborstar varje dag.

I lördags hade Su Xinping vernissage på Today Museum. Stora målningar som visade postakopalyptiska landskap. Mycket folk. Rösterna studsade på betongväggarna i salarna. Jag behöver alltid koncentrera mig för att hänga med i samtal på kinesiska och därinne blev det för mycket. Jag blev tvungen att gå ut och sätta mig i foajén utanför och vila en stund.

Efteråt middag för ett hundratal personer. Väldigt många rätter, vin och kinesiskt brännvin, servitriserna gick runt och delade ut cigarettpaket till alla som ville ha. Fang Lijun, som är en av Kinas mest kända konstnärer (läs om honom på engelska wikipedia, den svenska upplagan har inte hängt med) var där. Han blev väldigt glad över att för första gången träffa Chun Lee och sa att det var hennes teckningar, som på 80-talet publicerades i många tidningar, som en gång fått honom att vilja bli konstnär. En annan man, vars namn jag glömt, tillade att hon påverkat hela deras generation.

 

>

Lektioner en fredagskväll

den 14 september, 2013

Igår kväll hade Chun Lee och Fang Zhenning gemensam lektion inför ett tjugotal elever. Det blev ett samtal som mest handlade om livet som konstnär och vad man kan göra efter att man slutat på konstakademin. Hur försörjer man sig? Ska man bo i Kina eller utomlands? Lektionen började vid halv sju och var tänkt att hålla på en timme. Det blev tre timmar. Ingen rast på hela den tiden. Utanför öste regnet ner.

Som svensk kan man inte annat än förundras över att det är möjligt att få ungdomar att komma till en lektion en fredagskväll. Visst är det så att folk på konstskolor ofta jobbar långt in på nätterna, men att sitta och lyssna på andra i tre timmar utan att det står en enda vinflaska på bordet. Jag har svårt att föreställa mig det i Sverige. Kanske hänger det ihop med att man i Kina mer betonar hantverkssidan av konsten, medan vi i väst fortfarande har kvar spår av romantikens föreställningar om genialitet och tror mer på individen som unik i sitt skapande.

Efteråt gick Chun Lee, Fang Zhenning och jag till ett enkelt nudelhak och åt middag. Fang Zhenning frågade efter toaletten och fick höra att det inte fanns någon. Servitrisen förklarade var han kunde hitta en offentlig toalett och han försvann en bra stund. När han kom tillbaka var han urförbannad. Det hade handlat om det större behovet och han hittade aldrig den offentliga toaletten. Till slut hade han satt sig på en parkeringsplats. Kanske är det också en del av förklaringen till att elever kommer till en lektion en fredagskväll. Man är van vid att förhållandena är enkla ibland och att man är tvungen att anpassa sig.

> >

Som ni förstår ville jag mest få till en lite längre rubrik, för omväxlings skull.

Hur som helt, utanför köpcentret där Walmart ligger, en knapp kilometer från CAFA, har de en biblioteksautomat. Den ser ut ungefär som de automater vi har i Sverige som säljer läsk och godis, men den är betydligt större, tre fyra meter bred, och innehåller böcker. Bokryggarna syns som i vilken bokhylla som helst, bakom glas. Man stoppar i en femma, trycker en kod och får låna den bok man valt. Kul för den som gillar böcker, fast kanske lite väl retro i en tid när man lika gärna kan låna e-böcker.

>

Vernissagen blev väldigt lyckad. Ungefär tvåhundra besökare. Vi stod en grupp på kanske tio personer och pratade om Chun Lees konst. Gamla professorer och kolleger till Chun Lee som alla pratade om hur speciell och begåvad hon var redan från början. Sen kom svenska kulturrådet som heter Eva och har bott i Kina i flera omgångar, senast sen 1999, och pratar helt flytande kinesiska och sa att Sverige var stolt över att en svensk-kinesisk konstnär får ställa ut här, vilket fick det hela att verka ännu mer officiellt och märkvärdigt. Sen sa jag några saker om hur glad jag var att Chun Lee fick komma tillbaka och ställa ut där allt började.

Fullt med folk som fotograferade, åtminstone ett par journalister, och en som filmade allt för att göra en dokumentärfilm om utställningen. Fang Zhenning, som var curator för Kinas bidrag till Venedigbiennalen (arkitektur) förra året köpte hela sviten med fjärilar som bildar ett moln som till slut blir ett svart klot. Han ska skriva en artikel och var så förtjust i min lilla text om utställningen att han ville ha den och se till att den blir publicerad i en kinesisk konsttidskrift. Flera andra kom också fram och tackade mig för den korta essän och sa att den fick dem att förstå bilderna på ett annat sätt. Su Xinping, som är professor på CAFA och ställer ut på Today Museum nu på lördag, frågade om jag inte kunde skriva en text om hans konst också. Kanske slutar det för min del med att jag börjar extraknäcka som konstskribent i Kina, fast det är en sak att skriva om folk som man känner och uppskattar och en annan att göra det som ett jobb.

Xu Bing, som är rektor för konstakademin, bestämde också att CAFA Art Museum ska köpa in installationen med insekten som ligger på rygg bakom en dörr, den som är med på banderollen längre ner på sidan. Så man måste säga att utställningen redan blivit en framgång. Kanske kommer det att leda till att vi försöker tillbringa mer tid i Kina framöver, bo här delar av året. Höstarna är bra här.

>

den 12 september, 2013

>

Vernissage

den 11 september, 2013

Snart dags för vernissage. Chun Lee har jobbat så mycket de senaste veckorna att hon somnade igår kväll när vi gick med en kundvagn inne på Walmart. Det är ungefär trettio grader i skuggan och jag skulle helst skippa kavajen, men vad gör man inte för att vara representativ. Både Xu Bing, som är rektor för CAFA och rätt stor internationellt (googla honom), och Sveriges kulturråd Eva Ekeroth kommer.

Lyckas fortfarande inte ladda upp bilder. Berättar mer i morgon.

 

 

>

>

Återanvändning

den 10 september, 2013

Dan före vernissagen. Arbetet med utställningen fortsätter. Till sin hjälp har Chun Lee haft ett tiotal elever från skolan. Jag försökte lägga upp några bilder som visar hur man tar ner väggar och förbereder installationer och hänger bilder, men skolan wifi är så överbelastat att det inte funkade att ladda upp dem.

Hur som helst är det i full gång. De kinesiska konsteleverna har en helt annan stil än konstelever i väst. Hos oss vill alla lägga sig till med en stil som de tror signalerar konstnärlighet, man vill vara svårmodiga och märkvärdiga och lägger en väldig möda på att klä sig som om man inte bryr sig om hur man klär sig. Här kan man inte på klädseln skilja en konststudent från andra ungdomar. De är vänliga och ödmjuka. En sak som särskilt slog mig var hur de avlägsnade plasten från några ramar vi köpt från IKEA, som ligger bara några minuter från CAFA. I stället för att bara riva sönder plasten öppnade de den i skarven så att den inte skadades. Därefter vek de ihop den som man viker ett lakan eller en duk. Här vet människor fortfarande att saker kan återanvändas.

>