Var nere i Malmö igår. Det var tredje gången (av fyra planerade) som jag var där och föreläste om den anhöriges situation för folk som jobbar inom äldrevården. Jag är förstås tacksam att jag får komma ut på det här sättet och prata med folk och hoppas att de har en viss nytta av att träffa mig.
Varje gång jag reser till Malmö tar jag ett tidigt tåg på morgonen och återvänder med ett annat tåg på kvällen. Rätt långa dagar, och långa tågresor. Den här gången hade jag med mig min vän Johan von Schreebs bok Katastrofdoktorn. Där berättar han om sitt arbete för Läkare utan gränser på ställen som Afghanistan, Rwanda och Kambodja. Den är väldigt bra och ger en tydlig bild av hur sjukvården kan se ut i fattiga länder härjade av krig.
Och den stämmer till viss eftertanke hos en människa som åker runt och påtalar brister i svensk vård. För även om det finns saker vi skulle kunna göra betydligt bättre än vi gör så lever vi under helt andra förutsättningar, och har helt andra förväntningar på hur livet ska vara, än de ställen Johan jobbat på.
Lämna ett svar