Inne och såg Cindy Sherman på Moderna museet igår. Jag såg hennes bilder flera gånger när jag bodde i USA på 80- och 90-talet, då var det mest de små svartvita som heter Untitled film stills och ser ut som tagna ur Hitchcockfilmer. Det är fortfarande dem jag tycker bäst om när jag ser om dem ett par decennier senare. Det finns en mångtydighet i dem som jag tycker gått förlorad i senare bilder på dockor och sånt som ser ut som tarminnehåll och mögel. Jag tror det handlar om att symboliken inte fungerar om den blir alltför tydlig.
Lämna ett svar