Läste Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann under semestern. Inte den typ av böcker jag läser i första hand, mina egna var utlästa så jag lånade en av min son. Tyckte att språk och gestaltning kunde varit bättre, mötena med olika historiska kändisar som Churchill och Stalin blev lite likartade och ofta poänglösa. Väl mycket Forrest Gump över historien.
Men ändå. Den har sina förtjänster. Kul och högt tempo från första sidan. Liksom Populärmusik från Vittula tillhör Hundraåringen, vid sidan av deckarna, de största försäljningssuccéerna på senare år. Det är tydligt att humor är nånting många saknar i svensk litteratur.
Lämna ett svar