Kom iväg och såg Berättelsen om Pi till slut. En fabelartad historia av det slaget, och en som huvudsakligen utspelar sig på en livbåts begränsade spelplan, fungerar bättre som roman än som film. Men visuellt var den storslagen, animationstekniken har utvecklats så långt att den inte ens kändes animerad och bildernas styrka gjorde att den religiösa aspekten av fabeln nästan blev tydligare i filmen än i boken. Det avslutande gudsbeviset – att det är den bättre historien – är kanske mer fiffigt än helt övertygande, men att man kan le åt sånt som annars brukar framföras med allt för stort allvar har sin poäng.
Lämna ett svar