Umeå igår, vintrigt och vackert, föreläsning i Folkets Hus. Idag var jag tillbaka i min gamla gymnasieskola, Norra Latin, som numera är kongresscenter. En särskild känsla att stå där i aulan och tala inför ett hundratal personer. Som att sluta en cirkel.
Hann också med att besöka Wahlström & Widstrand tillsammans med distanseleverna. Efteråt pratade jag med min förläggare om att det är nyttigt båda för unga skribenter och förlagsfolk att möta varandra. När man är ung och hoppas på att bli författare har man ofta en överdriven respekt för förlagen. Man glömmer att det är människor som jobbar där, ser dem mer som nån sorts dunkla institutioner höjda över det vanliga livet. När man sitter ner och pratar ett par timmar ser man hur mänskliga/vanliga folk är.
Tror att mina möten med vårdpersonal kan fylla en liknande funktion. När jag läser de första kapitlen ur min bok kan sjuksköterskor och biståndshandläggare, som själva är så vana vid den miljö de arbetar i, höra hur den kan te sig för de anhöriga, som bara är tillfälliga besökare och ofta befinner sig i ett tillstånd av sorg och rädsla när de kommer.
Lämna ett svar