Håller på och tragglar med Neal Stephensons Cryptonomicon efter att ha läst en hyllande recension nånstans. Vad recensenten underlät att nämna var att boken är på drygt elvahundra sidor. Jag gillade de första hundra, men sen har allt fallit ner i en ganska tradig lunk de senaste två hundra sidorna och jag börjar undra om jag verkligen orkar med åtta hundra till.
Boken handlar om kodspecialister under andra världskriget. Alan Turing finns med i en halvstor roll, Ronald Reagan i en liten. Det ska visst bli science fiction av det med tiden, men jag har inte kommit dit ännu, sitter mest och funderar över längden. Det är inte helt ovanligt inom science fiction och fantasy att långa berättelser ses som nånting positivt i sig. Visst är det skönt att sjunka in i främmande världar, men om ingenting händer i de där världarna blir det väldigt enahanda.