Fortfarande kvar på sjukhuset. Helgen var som nånting ur en Kafka- eller Joseph Heller-roman. När vi väl kommit in på lördagskvällen (se föregående inlägg) utlovades operation söndag klockan åtta. Vi vaknade halv nio på söndan och insåg att något inte stämde. En sköterska kom förbi och upplyste om att nu skulle det ske klockan tolv. Strax före tolv hade det kommit in nya, mer akuta fall. Tiden bestämdes till sex. För att sedan ändras till åtta på kvällen. Läkaren som kom in och upplyste oss om att det ändrats till måndag morgon var rejält skamsen. Hon var tyska och övergick till att tala engelska för svenskan helt enkelt inte räckte till.
Min kommande bok handlar om äldrevården. Det börjar snart bli dags att skriva en bok om vården i allmänhet. Min son och fru skadade båda knäna under skidåkning i Schweiz. Där kom man under vård minuter efter att man kommit in på kliniken. I Sverige kan man sitta på en akutmottagning en hel dag och sen få besked att de inte har tid att göra en ordentlig undersökning. Det borde verkligen inte vara såhär.