En trög dag. Min son skadade knäet när vi åkte skidor i Schweiz. Igår ringde de från sjukhuset och berättade att han behöver opereras. Vi skulle komma in på kvällen och sova där i väntan på operationen idag på morgonen. Sen, just som vi klev in genom dörren till Astrid Lindgrens barnsjukhus, ringde en sköterska och berättade att vi kunde sova hemma. Operationen var skjuten till lördag eftermiddag. Vi steg på sjukhusets uppmaning upp klockan sju för att duscha och göra oss i ordning. Då ringde sköterskan och sa att operationen skulle bli klockan åtta på kvällen. Vi kunde stanna hemma fram till lunch och det var okej att äta frukost. Jag körde ner till centrum för att handla. Just som jag lastade varorna i bilen ringde en läkare och berättade att operationen är flyttad till söndag morgon.
Vi väntar. Jag skriver det här mest för att jag inte kan komma på något annat att berätta om. Väntan har den effekten ibland. Man kommer sig inte för att göra något annat.