Den 1 juli firade kinesiska kommunistpartiet 90-års jubileum med pompa och ståt. Tal av potentater, otaliga filmer och tv-serier som visade på landets och partiets dramatiska och ärorika historia. Samma dag passade man också på att förbjuda försäljningen av kontantkort till utlänningar. Man ville väl hålla reda på vem som sa vad i samband med jubileet.
Jag blev lite dyster. I min senaste roman, Minnen av framtiden, som utspelas i Beijing i en snar framtid, skaffar huvudpersonen en mobil med kontantkort för att kunna ringa utan att bli spårad. Jag tänkte sorgset att det är faran med att skriva framtidsskildringar, man vet ju strängt taget inte vad som kommer att hända i framtiden.
Men Kina är ändå Kina. Några dar senare, när vi var på en av de marknader som säljer piratkopior, visade det sig att de fortfarande sålde kontantkort. Det är rätt typiskt för det stora landet. Å ena sidan en hård kontroll över allt som sker, och samtidigt finns det saker som inte kontrolleras alls.