Läste ut Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok om Nordkorea. Märkligt att ett land lyckats förbli så slutet med dagens kommunikationsmöjligheter.
En bisarr detalj bland många andra: två lärare från filosofiska institutionen vid Stockholms universitet åkte dit 1981 och beskrev efteråt landet i positiva termer. Det lustiga är att de var lärare i praktisk filosofi, alltså moralfilosofi.
Jag läste filosofi i Stockholm några år efter det. För mig framstod hela institutionen som sektartad. Det förekom inga diskussioner, strängt taget inget tankeutbyte. Allt gick bara ut på att bevisa utilitarismens överlägsenhet som morallära. Bevisen bestod av tankeexempel utan någon som helst förankring i verkligheten.