Ny roman av António Lobo Antunes på svenska. Jag läste hans första böcker när de kom och tyckte att de var enastående starka, De förrådda, Förklara fåglarna för mig, Fado Alexandrino. När Saramago fick nobelpriset tyckte jag att de valt fel portugis.
Sen efter att ha läst den åttonde eller nionde boken tappade jag intresset. Det var som om formen stelnat till manér.
Jag gjorde honom sorgsen en gång på bokmässan. Han intervjuades i en av montrarna. Vi var inte så många där och lyssnade, kanske fem sex stycken. Det var när jag beundrade honom som mest och jag blev så besviken på intervjun, frågorna var enfaldiga, ytliga.
Efter halva intervjun stod jag inte ut längre. Jag reste mig och gick.
Eftersom vi var så få i publiken såg Antunes vad jag gjorde. Han stelnade till, gav mig en lång, sorgsen hundblick. Jag ville helst sätta mig igen men insåg att det bara skulle göra saken ännu värre.