Just tillbaka från en tvåveckors resa i Portugal. Lissabon och Algarvekusten. Behagligt väder och förvånande kallt i vattnet. De flesta svenska badsjöar är varmare än den delen av Atlanten. I början var det så kallt att man rent av drog sig för att hoppa i poolen.
Lyckades läsa ut Richard Fords Canada till slut. Boken har hyllats överallt och den är säkert skriven, men för mig utvecklas den aldrig till det ödesdrama jag tror att författaren avsett. Det kändes som om den föll itu i två olika delar, den första om tiden i USA och föräldrarnas misslyckade bankrån och den andra om tiden i Kanada och morden där. Det finns en tydlig röst i berättelsen och Ford gestaltar bra. Ändå blev jag aldrig riktigt gripen. För mig är hans äldre och mindre dramatiska romaner, som Sportjournalisten och Självständighetsdagen starkare läsupplevelser. Här är det som om han alltför mycket velat säga nånting tungt och allvarligt om den mänskliga naturen.
Lämna ett svar