Meningen var att jag skulle föreläst om äldrevård i Malmö idag, men en tågolycka ändrade på det. I stället tillbringade jag större delen av morgonen och förmiddagen med att åka pendeltåg, ersättningsbuss och tunnelbana. Och med att sitta på Centralen och titta upp mot tavlan med trafikinformation och prata med SJ-personal som bara kunde säga att de inte visste hur lång tid det skulle ta.
En sån dag kan kännas rätt bortkastad. Och samtidigt kunde jag inte låta bli att fundera över hur man tar saker för givet, att saker ska fungera ungefär som man förväntar sig. Visserligen är tågen ofta försenade, fast sällan så hemskt mycket, och man tar för givet att man ska kunna åka från Stockholm till Malmö före lunch, hålla sin föreläsning och sen ta tåget hem samma kväll. När man inte kan det blir man frustrerad och tycker sig haft otur, fast det ju i grund och botten är rätt märkvärdigt att man för det mesta kan det.
Lämna ett svar