Tidigare när jag var på resa gick jag runt med små anteckningsböcker med hårda pärmar. Ett tag, efter att ha läst Bruce Chatwin, köpte jag rent av Moleskine-anteckningsböcker. Det går inte att förneka att de är snygga och ser coola ut när man sitter på ett fik och klottrar dem fulla av idéer och uppslag. Jag blir alltid inspirerad när jag reser, det är inte lika mycket arbete som när man sitter hemma vid skrivbordet, allt är fortfarande på lek. Man kan kasta ned vad som helst.
Fast ett stort problem uppstod när jag kom hem och skulle bringa någon sorts reda i anteckningarna. Allt var huller om buller, en scen här och en annan där. Nånting som kanske bara var en tankegång eller saker jag sett på gatan stod mittemot ett stycke som var tänkt att ingå i den pågående romanen. Sen kanske en scen ur en annan roman, några ord någon sagt, en fundering kring en möjlig essä eller artikel.
De båda senaste resorna har jag haft datorn med mig till Kina. Det funkar inte när man går omkring på stan. Där behövs fortfarande anteckningsböcker. Men när man väl är tillbaka på rummet kan man föra in sina anteckningar på rätt plats i det pågående manuset, kanske rent av ge dem deras slutgiltiga form. Många ser datorn som ett oromantiskt redskap, men den är väldigt praktisk.
Lämna ett svar