Jag har en kompis som älskar författaren Michael Chabon och som många gånger klagat över att bara en av hans böcker finns på svenska. Jag läste Kavalier & Clays fantastiska äventyr för kanske tio år sen och tyckte att den var bra utan att bli riktigt hänförd, färgstark och fantasifull men också lite för lång. Nu har jag läst debutromanen The mysteries of Pittsburgh.
I min pocketupplaga finns ett appendix med en intervju med Chabon där han berättar att han med sin roman ville väcka samma förundran som han själv känt när han läste science fiction-romaner. Han nämner författare som Bradbury, Calvino och Borges som inspirationskällor. Fast eftersom den typen av spekulativ fiktion mest riktar sig till en begränsad läsarskara av redan invigda ville han göra det i formen av en realistisk roman.
För mig blir det en konstig omväg. The mysteries of Pittsburg är en bra, realistisk roman om en ung man som är kluven mellan sin kärlek till en annan man och en kvinna och dessutom plågad av att ha en pappa som är gangster. Den är välskriven och engagerande, men hos mig väcker den inte samma förundran som en Borgeshistoria.
Jag får väl ge honom en chans till med The yiddish policemen’s union, i vilken staten Israel kollapsat och judarna bildat en ny stat i Alaska. Den låter som om den stämmer bättre med föresatserna bakom debutromanen.
Lämna ett svar