Har kommit halvvägs i andra delen av Knausgård. Trots att den är mindre dramatisk än första delen känns den starkare. Det är just de vardagliga iakttagelserna som är hans styrka, ett medelklassliv som för en utomstående skulle te sig tämligen vanligt lyckas han ladda med innebörd. Det är riktigt bra, och roligt att läsa om en norrmans uppfattning om Sverige. Sen rör han sig i och för sig inom ganska begränsade kretsar. Inte alla svenskar älskar linsgrytor och har likadana glasögon.
Lämna ett svar