Höstlovet går mot sitt slut. Var och såg Tintin på bio med familjen. Med en kinesisk fru och två barn födda på 90-talet var jag den enda som har en riktigt nära relation till seriealbumen. Vi blev alla – ja, inte direkt besvikna men heller inte entusiastiska. Överföringen till film kändes sådär. Snygga miljöer och en okej historia (hade föredragit Enhörningens hemlighet/Rackham den rödes skatt i originaltappning). Det som blev konstigt var gubbarna, så skickligt gjorda att man inte kunde bestämma sig för om de var riktiga människor eller animationer. De hamnade nånstans mittemellan.