Såg Educating Rita med klassen på förmiddagen, som ett exempel på hur man kan återanvända myter. Vi hade först ett samtal om Joyce inför den kommande Dublinresan.
Filmen är från 1983 och har i mina ögon åldrats med behag, men de flesta i klassen tyckte att den var seg. Kanske gillar jag den för att jag gick på universitet i England och har läst alla författare de talar om i filen. I viss mån kan jag också känna igen mig i Michael Caines roll som läraren. Jag uppfattar historien som mer sorglig idag än jag skulle ha gjort när jag var kring tjugo. Man blir en annan människa med åren.