Såg om Hayao Miyazakis Det flygande slottet igår, slogs av att piraterna som i början framstod som onda senare visade sig vara goda. Det är en inte ovanlig vändning i asiatiska berättelser. I västerländska berättelser är det ytterst sällsynt.
Igrunden handlar det väl om hur man ser på människan och världen. När jag gick i grundskolan fick vi lära oss att monoteismen var ett stort steg framåt i utvecklingen av det mänskliga tänkandet.
Senare har jag undrat varifrån den föreställningen kommer. Givetvis kommer påståendet från en kultur där monoteismen länge varit norm, men vad grundar man det på? Judendomen är en ren partsinlaga. Kristendomen och islam tävlar om att vara den mest intoleranta religionen.
Jag föredrar gudar som de gamla grekernas. De hade både goda och dåliga egenskaper, var mänskliga helt enkelt. De är kanske svårare att tro på, men de säger oss mer om hurdana vi och livet är. Jag tror också att den sortens berättelser gör oss mer vidsynta.