Jag hade ett samtal med min 14-årige son idag. Han blev arg när jag berättade att han inte kommer att få en ny mobiltelefon i julklapp. Jag försökte förklara att såna saker egentligen inte är viktiga. Det som betyder nånting är att man är frisk, sa jag, att man har vänner, att man är någorlunda lycklig.
– Men det är ju saker som gör en lycklig.
Jag protesterade, men det kändes som han vunnit diskussionen. Mina argument var så otydliga.