Sitter och filar på manuset till nya boken en sista gång. Redaktören påpekade att jag är inkonsekvent med användandet av ”sen” och ”sedan”, ”nånting” och ”någonting”. Vi var båda överens om att jag mer strävar efter ett ledigt språk än ett korrekt och att jag borde välja de mer talspråkliga varianterna. Fast sen när man börjar kolla på det i detalj är det inte helt solklart, också ett i grunden ledigt språk vill ibland ställa sig om inte i givakt så i alla fall rakt och ordentligt. De längre orden ger en annan betoning, en annan rytm.
Etikett: Nånting
-
Jobs, Tranströmer
Dagen domineras av Steve Jobs död och nobelpriset till Tomas Tranströmer. Även om det finns nåt jobbigt frälsningsaktigt över hela Applegrejen kan man inte säga annat än att Jobs förändrat världen. Och Tranströmer, att som utdelande nation kapa åt sig sju pris av drygt hundra är ju lite lustigt, men Tranströmer är erkänd som en av vår tids stora poeter över hela världen. Jag blev rörd när jag hörde det.
Sen på eftermiddan gick jag förbi Akademibokhandeln i Huddinge Centrum. De skyltade med Micke Dubois och Pluras spanska kokbok. Kändes lite slafsigt en sån här dag.
-
Mänsklighetens framtid
Nytt försök. Jag kör genom Safari i stället för Explorer. Jag laddade ner en ny version i morse och det verkar inte som om den funkar.
Vad jag försökte säga var att det finns något hoppfullt med stora, mångkulturella städer som London. Toleransen växer där.
När jag bodde i Brighton i slutet av 70-talet – jag läste ett år på universitetet och jobbade två somrar som språklärare – hade invandringen just satt fart och många såg det som ett hot. Tio år senare i Evansville, Indiana träffade jag en svart engelsman som jobbade som kemiingenjör. Han tyckte att det var lättare att leva i amerikanska mellanvästern än i England. USA var mindre rasistiskt än Europa.
Idag är det inte så längre. Överallt i London ser man blandade par och kompisgäng som umgås obekymrade om etnisk tillhörighet.
Förhoppningsvis kommer vi dit i Sverige också. Folk växer upp och går i skolan tilsammans, jobbar på samma arbetsplats. Till slut ser man individen och inte schablonen.