Etikett: Klassiker

  • Klassiker

    Tillbringade förmiddagen inne på TV4 och pratade med Malou von Sivers i programmet Efter tio. Börjar bli van vid tv-studior. Först trodde jag att det skulle vara nervöst, men när man väl är där är det som vilket samtal som helst.

    I taxin på väg dit upptäckte jag att en av Morgan & Ola-Conny, som är ett kommande program på femman, två bonniga typer som reser runt i världen, bar en av de t-shirts jag gjorde teckningar till på 80-talet. Det var ett stort foto av dem på bussen framför oss vid ett rödljus. Under skjortan skymtade min gamla teckning på en isbjörn med solglasögon och badbyxor bekvämt tillbakalutad i en solstol. Över björnen finns sol, måne och stjärnor, under texten SVERIGE – MIDNATTSSOLENS LAND på engelska och svenska.

    Tydligen tillverkar och säljer någon fortfarande en del av mina t-shirts. Givetvis utan att betala royalty. Kanske har jag skapat en klassiker.

  • Midnight in Paris

    Inne på Karolinska med min son. Idag togs gipset av. Han är fjorton och har börjat läsa Hemingway sen vi såg Woody Allens Midnight in Paris. Första kvällen konstaterade han stolt att det här är den första vuxenbok som inte är en deckare han läst, men efter några dar har det börjat gå trögare. Hemingway är inte riktigt lika rolig som Woody Allen.

  • Livet, en bruksanvisning

    Idag är det trettio år sedan Georges Perec dog. SvD uppmärksammar det på kultursidan och skriver om bakgrunden till de litterära lekar och rebusar Perec blev känd för. Själv tycker jag att böcker som Försvinna, som han lyckades skriva utan att använda bokstaven e (den vanligaste i franska språket), är mer intressanta som idéer än njutbara att läsa. Ofta är det roligare att läsa analyser av hans böcker än att läsa själva böckerna. Men hans stora roman Livet, en bruksanvisning har inte bara en underbar titel utan är också fylld av fascinerande historier. En av de bästa totalromanerna.

  • Berättelser där ingenting händer

    Just tillbaka efter en dryg vecka i Alperna. På planet hem läste jag DN. Sara Danius berömde nyöversättningen av James Joyce Ulysses. Hon beskrev den som en roman där ingenting egentligen händer. Under läsningen började jag tänka på tv-serien Seinfeld, som också beskrevs som ett program där inget egentligen händer. Ett rätt underligt koncept som gett upphov till två mycket olika berättelser. Vilken som är bäst lämnar jag åt andra att bedöma. Fast slutet lyckades Joyce betydligt bättre med än upphovsmänniskorna bakom Seinfeld. Molly Blooms monolog är fortfarande både magnifik och utmanande.

  • 1900-talets mest spridda svenska bok

    Inne på Byteatern i Kalmar och såg ett genomdrag av Lockfågeln, en pjäs om förhållandet mellan Axel Munthe och drottning Victoria. Kanske inte ett brännande drama men en lättsam och levande skildring av en tid som inte ligger så väldigt långt från vår egen men som ändå var väldigt annorlunda. Munthes Boken om San Michele lär vara 1900-talets mest spridda svenska bok. Löjligt nog har jag inte läst den, ska bättra mig där.

  • Spökhistoria

    Läste ut Henry James The turn of the screw häromdan. En sån där bok som stått i bokhyllan i åratal. Jag kom att tänka på den för att den just kommit i svensk översättning. Den är riktigt bra. Man kan läsa den antingen som spökhistoria eller psykologisk thriller. Mer än något annat bevisar den att om en bok är bra eller inte handlar om inte vilken genre den är skriven i. Bara om den är bra eller dåligt skriven.

  • Fredag på Öland

    Veckoavslutning på skrivarskolan. Vi såg The commitments inför Dublinresan och mötet med Roddy Doyle. Efter rasten samtal om Siddharta, som halva gruppen läst. Folk uppfattade den olika, men vi kunde enas om att den står sig bra för att vara skriven 1922. Långtifrån alla nobelpristagare överlever – mindre än hälften, skulle jag säga. Även om han inte är lika stor som han var under hippieeran tillhör Hesse dem som ständigt når fram till nya läsare.

  • Shakespeares röster

    Shakespeare i Alfa Romeo-reklamen. Ingen annan författare citeras lika ofta som Shakespeare. Ingen annan har skrivit så många vackra, tänkvärda meningar.

    En förklaring kan finnas i sättet man spelade teater på Shakespeares tid. Det visuella var inte så utvecklat. Inga specialeffekter, kvinnorollerna spelades av män. Språket blev desto viktigare.

    På Shakespeares tid sa man inte att man skulle gå och se en pjäs, man sa att man skulle gå och höra en pjäs.

  • Hej litteraturen!

    Hej litteraturen! på tv igår. Jag hade inte sett något tidigare avsnitt och blev först irriterad av det klämkäcka tilltalet. Den medelålders programledaren klädde sig som en mellanstadieflicka, promenerade omkring medan hon pratade, satt uppsmugen i en fönstersmyg. Allt skulle vara så naturligt att det blev tillgjort.

    Men programmet var bra. Om Moa Martinsson och Vilhelm Moberg. De fick med mycket på bara en halvtimme.

  • Blixen om könen

    Det är inte bara Karen Blixens historier som kan te sig otidsenliga. Hennes hållning var stoisk, mer influerad av de gamla grekerna än av kristendomen. Hennes berättelser saknar sentimentalitet.

    Enligt myten fick hon syfilis av sin make Bror Blixen. Tillfrågad om det svarade hon att det varit värt det, hon fick ju en adelstitel i utbyte. Blixen var baron. Fast det troliga är att historien inte stämmer. Hon hade fått syfilis redan innan hon gifte sig.

    Hon gjorde ett roligt uttalande i könsfrågan: Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag ett utkast.