Vardag, bokomslag

den 3 januari, 2012

Tisdag, vardagen börjar komma tillbaka efter helgerna. Om det inte vore för att jag är förkyld skulle det vara skönt. Pratade med Christian på förlaget. Han hade skickat över en PDF på omslaget till nya boken. Ser väldigt bra ut. Vi kom överens om att ha matt papper och att strunta i att ta med extra bilder på pappa på fliken. Boken kommer så nära ändå, att ha gamla foton från olika åldrar gör att det skulle gå över gränsen till det privata. Litteratur handlar inte om enskilda människor utan om oss alla.

Lite mer Dylan Thomas

den 20 oktober, 2011

Apropå förra inlägget. Dylan Thomas var inte bara en suput och slarver som åtminstone enligt myten dog med avskedsorden: I just had eighteen straigt whiskies. Isn’t that a record? Han var också en oerhört skicklig författare som bland annat skrev en 49-radig dikt där första raden rimmade på den sista, andra raden på den näst sista osv. En rimfri mittenrad.

Som en hyllning till den skickligheten men också för att knyta an till den buddhistiska bardotanken har jag lagt upp nya boken så att den har 49 kapitel. Såna grejer kanske är lite larviga, men jag gillar det.

> >

Mottot till nya boken

den 18 oktober, 2011

Det visade sig att Dylan Thomas dikt Do not go gentle into that good night into är översatt till svenska. Ja, det finns en provisorisk översättning som gjordes till ett tv-program, men ingenting som riktigt fångar tonen. Det är konstigt eftersom det antagligen är Dylan Thomas mest kända dikt. Kanske beror det på att den trots sin enkelhet är svår att översätta.

Jag valde fyra rader ur dikten som motto till den nya boken:

And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.

>

Presentation nya boken

den 29 september, 2011

Jag har fått en presentationstext av nya boken också. Passar på att lägga ut den med. Från början var det jag som skrev en lite längre beskrivning som förlaget kokade ner till det här. Den kommer antagligen bli ännu kortare på baksidan. Den här texten är avsedd för kataloger och förlagets hemsida.

Hur tar vi hand om våra gamla?

Sina sista månader i livet tillbringade Stefan Gurts pappa Sven på ett demensboende i Solna. På kort tid förvandlades han från en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslånga samtal om allt från litteratur till fotboll, till en skelettmager åldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om någonting. Han valde själv att påskynda döden genom att vägra äta och till slut även att dricka.

Det här är boken om den tiden. Om en vårdavdelning där gamla människor hålls inlåsta, där de bara tillåts vistas utomhus en enda timme i veckan och medicineras för att sova sig igenom dagarna. Och där de anhöriga förvägras se medicinlistan med motiveringen att de ändå inte skulle begripa den.

Så dödar vi en människa är en uppgörelse inte bara med äldrevården utan också med synen på gamla i det ålderssegregerade Sverige. I boken ställs detta mot Kina, där Gurts svärmor De-Lan möts av en helt annan respekt och lever i uppfattningen att hon är den viktigaste människan i släkten. Ur den individuella upplevelsen väcks här frågor som rör oss alla: Hur ska vi ta hand om de våra? Vad gör vi med våra föräldrar? Hur vill vi själva åldras och dö?

Men mest av allt är detta en skildring av hur det är att mista någon som en gång stått en nära. Det är en berättelse om sorgen i att se en människa gradvis brytas ner och gå från att vara verbal och humoristisk till en som kissar på sig och blir tagen av polisen i tunnelbanan. Och till slut, efter en knapp månad på äldreboendet, helt förlorar lusten att leva. Den är skriven med lika delar förtvivlan och kärlek.

Stefan Gurt är född 1955 och bosatt i Stockholm. Han har sedan debutromanen Sara 1979 utkommit med en lång rad prosaböcker i olika genrer. 2009 kom den kritikerhyllade Minnen av framtiden.

> >

Omslaget klart

den 27 september, 2011

Omslaget är bestämt nu. Ni ser det nedan. Fotot har jag själv tagit, men jag har ingen aning om när det var. Pappa var i alla fall fortfarande frisk och stark. Både förlaget och jag tyckte att det kändes värdigare än att visa en bild från slutet, då när han helt brutits ner av vårdapparaten.

>

Tror omslaget är bestämt

den 24 september, 2011

Tillbaka i Stockholm efter en vecka på Öland. Tror omslagsfrågan är löst. Det var ett förslag jag sa ja till som förläggaren bara skulle kolla med marknadsavdelningen. Sen har jag inte hört av honom, antar att han är på bokmässan. När jag väl vet lägger jag ut omslaget här.

Nu har jag lagt etiketter till alla inlägg i bloggen. Det här är det 188:e inlägget. De är länkade till varandra lite kors och tvärs ungefär som läsanvisningarna till Julio Cortázars roman Hoppa hage. Kanske blev det lite många olika etiketter. Jag kan ändra det längre fram. Tanken är i alla fall att man ska kunna hoppa lite fram och tillbaka.

>

Höstdag på Öland

den 19 september, 2011

Nere på skolan igen. Textläsning, samtal om Dublin. Inga nyheter på omslagsfronten.

>

Ännu en omslagsfundering

den 17 september, 2011

Lördag, ägnade förmiddan åt kinesiska skolan. Kan inte släppa det här med omslaget. Börjar mer och mer luta åt en rent typografisk lösning. Om en bok har en titel som Så dödar vi en människa kanske det är bäst att stanna vid det. Läsaren för söka svaret inne i boken.

>

Omslagstrassel

den 16 september, 2011

Omslagstrasslet fortsätter. Formgivaren har hittills kommit in med sex förslag (som jag sett) som vi inte kunnat komma överens om. Ibland är det så, inget känns helt självklart. Det kan vara samma sak med titlar. Ibland är de självklara, ibland måste man hålla på och krångla med det länge innan man hittar nånting alla kan leva med.

I mitt fall var 49 dagar i bardo en kompromiss, sedan förlaget vägrat gå med på att kalla boken Stockholm bardo. På ett tidigare stadium hetten den Regnbågar av stål. Någon tyckte det lät stalinistiskt. Stockholmstiteln föll på att huvudstaden är så illa sedd i resten av landet.

Petra, den 7 december blev en lyckad titel efter ett samtal med min dåvarande redaktör. Jag vet inte vem av oss som kom på vad.

När det gäller omslaget på nya boken ligger svårigheterna i att det är ett tungt och mörkt ämne. Bokomslaget får inte se för roligt ut, samtidigt får det inte heller vara för dystert. Det finns också en hel del humor och värme i boken, hoppas jag. Inte bara död utan också liv.

Fotosession

den 13 september, 2011

Dagen ägnades åt fotografering. Förlaget vill ha bilder till katalogen. Förläggaren hade föreslagit att vi skulle åka till Ankdammsgatan i Solna där jag växte upp. Höghusen där ger en bra fond som också skulle säga något om vem jag är och var jag kommer ifrån. Gatan figurerar också i boken.

Men regnet kom emellan. Det slutade med att vi var hemma hos mig. Tror att det blev bra ändå, men man vet aldrig. Hela situationen när man ska fotograferas för officiella sammanhang gör att man lätt blir lite spänd, självmedveten på ett olyckligt sätt.

>