The Cleaner

den 4 mars, 2017

Igår deltog jag i Marina Abramovics preformanceverk The Cleaner i Eric Ericssonhallen, som är en f d kyrka som ligger framför Moderna och Östasiatiska museerna. Verket består av deltagare ur allmänheten, kanske 150 åt gången, körsångare som rör sig i lokalen och andra svartklädda medhjälpare som ledsagar oss deltagare till olika platser i det cirkelformade kyrkorummet. Abramovics är själv en av de som leder folk till deras platser och sen uppmanar deltagarna att blunda. Det finns inga bänkar kvar i lokalen, deltagarna antingen står, ligger på golvet eller sitter på en av ett fyrtiotal stolar. Det blir en märklig sakral stämning därinne. Människor rör sig som i slow motion, det gamla kyrkorummet, stengolvet, det höga kupolformade taket, rösterna som kommer från olika platser i lokalen. För mig var det en mäktig upplevelse.

Sen var det en sak som gjorde upplevelsen speciell på ett både bra och dåligt sätt. Performanceverket uppförs bara under en vecka (27 februari till 5 mars) och det har blivit väldigt populärt att delta. Det börjar klockan två på eftermiddagen och håller på till tio på kvällen. Vi var där kvart i två på eftermiddagen och tänkte väl att vi skulle komma in efter en timme eller två. Det tog drygt fyra och en halv timme att få komma in i lokalen. Vid det laget hade jag hunnit bli så genomfrusen att det som gjorde starkast intryck på mig var att mannen som ledsagade mig därinne hade så varma händer. Han tog min hand så fort jag kom in genom dörren och ledde mig till en plats längst in och allt jag kunde tänka på var att hans hand var så varm.

Utanför Moderna museets entré satt en kvinna och tiggde under hela den tid vi stod i kön och säkert längre än så. Hon hade inte varmare kläder än jag och hon hade ingenstans att gå in efteråt.

> >