Chun Lee Wang Gurt på BOMO

den 7 december, 2016

Chun Lee Wang Gurt ställer ut på BOMO (Borlänge Modern).

ODEFINIERADE TERRITORIER

Vernissage imorgon, torsdagen den 8 dec klockan 16 – 19. Utställningen pågår t o m 31 januari 2017.
Jag skrev en liten introduktionstext och jag bifogar den här nedan.

 

Odefinierade territorier

När jag först träffade Chun Lee målade hon pricktavlor av det slag man har i det militära och som visar överkroppen på en fiendesoldat. Hon bodde i en förslummad del av Brooklyn där gatorna kantades av bilvrak och utbrunna hus. Taxichauffören var från Hongkong och sa att de annars inte körde in i där men att han kunde göra ett undantag. När jag kom fram berättade hon att hennes room-mate dött vid ett rån två veckor tidigare.

Hon började måla i Kina under kulturrevolutionen, när alla högre utbildningar var stängda och konst enbart användes i propagandasyfte. Tretton år gammal träffade hon Fiskmannen i ett gathörn. Han led av en sällsynt hudsjukdom som gjorde att huden såg ut som en ödlas eller en fisks fjälliga skinn. Han arbetade som scenograf på ett danskompani men tillbringade sin lediga med att måla i gathörnen. Chun Lee talade med honom och snart började han ge henne privatlektioner. Han luktade obehagligt på grund av sjukdomen, men han var den ende som kunde begripa den trettonåriga flickans drömmar. Han såg hennes begåvning och gav henne papper, pennor och penslar. Chun Lee, du är så duktig, du borde fortsätta till Konstakademin i Beijing, sa han som han aldrig tvivlat på att den skulle öppna på nytt.

Den här utställningen handlar om landskap och kanske är det typiskt för en människa som levt i många olika världar att de förblir odefinierade. Chun Lee har rört sig från barndomens kinesiska storstad genom kulturrevolutionens arbete som grisbonde och soldat vid sovjetiska gränsen till konsthögskolor och gallerier i Asien, Europa och USA. Och överallt har hon fortsatt sitt utforskande av de världar som förr eller senare flyter in i varandra och som lika mycket formas av den inre blicken som av den yttre.

I serien The last day of summer återkommer temat från pricktavlorna hon målade i Brooklyn. Serien består av sju bilder och visar ett gradvis mörknande landskap, dagen går mot natt; först i den sista bilden ser vi att vi hela tiden betraktat landskapet genom siktet på ett gevär.

På andra sidan väggen väntar den stora tuschmålningen White light, här har mörkret tagit över nästan helt. Kanske är det ett landskap speglat i en vattenyta, konturer av skog eller berg så som man kan se dem i skymningen vid en tjärn. Landskapet övergår i det abstrakta, ljuset blir mörker och mörkret blir ljus.

I samma rum står fem svarta torn på golvet. Kommer man närmare ser man att små ljusa hål öppnar sig i dem och den som går fram till tornen och sätter ögat mot hålen möts av landskap som breder ut sig i det oändliga: berg, öken, skog, en museisal på natten. Lika svarta är lådorna till de kalejdoskop där något så föraktat som insekter bildar vackra mönster.

Längs museets väggar sitter svarta hyllor i ögonhöjd och på hyllorna står växtdelar i glasburkar, flera hundra. Tillsammans utgör de verket Contemplation in forest. Det är rötter, kvistar, några av dem hämtade på marken runt konsthallen. De för tankarna till en gammal biologisal eller ett museum som förevisar växter och liknar bonsaiträd, fast torkade, avlövade, döda. Träden återkommer i de bilder som tryckts och trippelexponerats på plastfilm där de bildar snötyngda landskap och hemliga fabriker. Grenarna böjer sig över världen likt valven i en katedral. Bilderna påverkas av rörelser och lufttryck och rör sig som grenar för vinden.

I en serie grafiska blad har natten helt tagit över. Vi möter scenerier genom vad som verkar vara en kikare och det som rör sig i de avgränsade landskapen är insekter. Bilderna är på en gång hyperrealistiska, varje detalj på djuren går att urskilja, och drömska.

Slutligen finns här ett par serier med träsnitt. Det är en gammal hjulångare på en flod, på väg att sjunka, bombplan på marken och på väg in över en stad, tåg genom mystiska landskap, slätter där buskaget slingrar sig som taggtråd.

Chun Lee är lika hemma i alla konstnärliga tekniker. Allt kan användas i den konstnärliga gestaltningen, tusch, färg, tidsbaserad media, ready-mades tagna direkt från naturen. Var hon än ställer ut brukar hon plocka nånting från den omgivande miljön för att låta det ingå i verken. Man kan kalla det eklektiskt men lika gärna se det som ett uttryck för en självklarhet och lätthet i förhållandet till konsten. I sitt hemland Kina räknas hon till en av de viktigaste konstnärerna bland de som kallas 78-års generation och som var den första grupp som antogs när den Centrala Konstakademin i Beijing öppnade igen efter kulturrevolutionen.

Den klassiske kinesiska filosofen Chuang-tzu berättar att han en gång drömde att han var en fjäril. När han vaknade visste han inte om han var en människa som drömt att han var en fjäril eller en fjäril som drömde att han var människa. På samma sätt är det med Chun Lees landskap. Vi vet inte med säkerhet om vi gått där en gång eller om vi bara drömt det. De förblir odefinierade.

> >