Nobelpriset till Bob Dylan (2)

den 15 oktober, 2016

När jag satt i bilen idag och lyssnade på Blood on the tracks kände jag en märklig upprymdhet. Min första reaktion när jag hörde att Dylan fått nobelpriset var besvikelse. Jag tycker fortfarande att man borde använda  priset till att lyfta fram mindre kända författarskap. Dagen det tillkännages är den enda dagen på hela året då litteratur är förstasidesnyheter över hela världen. Det kan ha en väldig betydelse och det får det inte den här gången. Dylan blir inte mer känd av det här, snarare är det priset som surfar på pristagarens berömmelse.

Men det är ju roligt också. Att man vidgar ramarna för vad som räknas till litteraturen. Och i grund och botten spelar det ju mindre roll vilken form en berättelse har, det enda viktiga är att den fungerar just som berättelse.

Sen satt jag där i bilen och tänkte på alla som inte fått priset som borde ha fått det. James Joyce, Karen Blixen, Marguerite Duras. Listan kan bli ganska lång. Kafka om det delats ut postumt, den förste Dylan som hette Thomas i efternamn, Anaïs Nin för dagböckerna, Borges – ja, varför inte Louis Ferdinand Celine (om man bortser från hans åsikter), Henry Miller (fast det är kanske bara jag som fortfarande gillar hans böcker). Och alla som fått det och sen blivit helt bortglömda i alla fall. Svenska akademien är inte så värst mycket bättre på att pricka in odödligheten än någon av oss andra. Den här gången har de i alla fall fått folk att diskutera priset.

> >