Läste ut Göran Leijonhufvuds självbiografiska Pionjär och veteran, 50 år med Kina. Det är en på många sätt imponerande bok, så tjock att det är jobbigt att läsa den i sängen, nästan 900 sidor med register och källförteckning, men framför allt genom att han varit så länge i landet och sett så mycket av utvecklingen från 60-talets mitt fram till idag. Ibland kan jag tycka att det finns ett drag av nostalgi som gör att 60- och 70-talet ses med en försonande blick medan samtiden kläs av på ett annat sätt, men jag kom själv inte till Kina förrän 1989 första gången och vet bara det jag vet om tiden innan dess genom hörsägen. För den som vill få en överblick över ett land som genomgått större förändringar och en snabbare utveckling än kanske något annat land i historien finns det åtminstone på svenska ingen bok som matchar den här.
Lämna ett svar