Såg Gone Girl i helgen. En lite konstig upplevelse eftersom jag läste ut boken för bara en vecka sen. Jag visste precis vad som skulle hända och satt mest och funderade över hur pass bra filmen återgav historien. Boken vann stort på poäng. Gillians Flynns deckare är så pass välskrivna att de känns som bra romaner oavsett genre och samtidigt har de hela tiden ett bra driv. Det är den sortens böcker man säger att man ska bara läsa ett kapitel till, och sen ett till och ett till och sen är klockan två på natten. Filmen hade en hel del av drivet, men huvudpersonerna var mer okomplicerade och slutet blev inte den mardröm det är i boken.
Lämna ett svar