Läste ut Jonas Rasmussens diktsamling pappa mamma barn häromdan. En stark och gripande berättelse om en pappa som oroar över sin son och om han ska räcka. Det gör han förstås säkert, men det är sånt man fattar först lite längre fram.
I övrigt har jag gjort en ansträngning för att städa i mitt arbetsrum. Tidigare var både skrivbord och golv täckta med travar av papper. Det blev hemskt dammigt eftersom jag inte kom åt att dammsuga överallt och det hände att jag hittade årsgamla räkningar, som jag tidigare betalat när jag fick påminnelser. Ska försöka hålla det någorlunda framöver, även om jag gillar en viss röra.
Lämna ett svar