Jubel när folk dör

I måndags satt jag med ett gäng elever här på folkhögskolan och såg andra avsnittet av fjärde Game of thrones-säsongen. Det var nån som hade ett abonnemang som gjorde att man kan se den redan nu.

Jag har sett de tre tidigare säsongerna på SVT och gillat dem, även om det blev lite väl sadistiskt mot slutet av förra säsongen. Tänkte ett tag att jag rent av skulle börja läsa böckerna, men bara efter några sidor kände jag att språket var för taffligt och personbeskrivningarna var klichéartade. Det är nånting med film och tv som gör att man inte störs av klichéer på samma sätt som i böcker. Skådespelarna ger liv åt också de mest typartade personer och intrigen är bra.

Hur som helst, i avsnittet vi såg i måndags dog en av de personer (karaktärer säger folk nuförtiden) som man lärt sig avsky under de tidigare säsongerna. Det utbröt ett vilt jubel i salongen. Själv förmår jag inte jubla när en människa dör, inte ens på film, men det var onekligen ett bevis på lyckad dramaturgi.