Hopp

den 9 april, 2014

Nere på folkhögskolan. Ikväll hade vi besök från en grupp flyktingar, främst från Syrien, på skolan. De bor i en förläggning i Färjestaden där några ur skolans personal tidigare varit och hälsat på. Ikväll var det flyktingarnas tur att komma till skolan, ett sextiotal personer i åldrarna 3 till kanske 55.

Vi hade ordnat ett program med fika, musik, drakbygge och måleri för den som ville pröva på. Min egen roll var blygsam, jag ställde upp som chaufför när de skulle tillbaka till förläggningen, men för mig var det en kväll som fyllde mig med hopp. Musiken var mycket vacker och jag kände mig stolt för mitt land som på det här sättet gör sitt för att hjälpa människor som förlorat allt till följd av kriget.

Mot slutet av kvällen gick en kille i 20-årsåldern fram till målningen, som var ett långt papper utrullat över golvet. På den bruna skyddspappen under själva målningen skrev han med pensel: Jag har två länder i mitt hjärta, Syrien och Sverige.

En ung kvinna som stod bredvid honom förklarade att han var hennes bror. Först var han blyg, sa hon, men nu är han inte det längre.

Ibland kan små saker, som en liten vänlig gest, betyda mycket.

> >