Såg Blue Jasmine häromdagen. Jag har alltid gillat Woody Allens filmer, men det blir lite konstigt att se dem efter de pedofilrykten som kommit fram på senare tid. Överhuvudtaget är det svårt att förstå att en person som har så pass stor inlevelseförmåga i andra människor skulle ha kunnat begå övergrepp mot barn.
Jag har svårt att veta hur man ska förhålla sig i såna här fall. När en väldigt osympatisk människa åstadkommer bra konstverk. Louis Ferdinand Celine är ett liknande fall. Resa till nattens ände och Död på krita är två oerhört bra romaner, men när man läser dem kan man inte helt bortse från hans politiska sympatier. Ja, i hans fall osar allt han skriver av en sorts hat mot hela mänskligheten.
I fallet Allen märks ingenting. Blue Jasmine var bra, känslig och gripande. Och samtidigt har man läst det där en av hans adoptivdöttrar berättade för en tid sen.
Lämna ett svar