Idag är det semikolonets dag. Jag kände inte till att högtiden fanns, men några av mina elever hade uppmärksammat den och firade med semikolontårta, högtidstal, tipspromenad och högläsning av dikter till skiljetecknets ära.
Själv har jag inget nära förhållande till semikolon. Jag undviker dem för det mesta av rädsla för att göra fel och kanske för att jag föredrar kommatecknets snabbare flöde eller punktens mer bestämda paus, men det var en kul kväll med många roliga dikter.
Jag borde förstås avsluta den här texten med att infoga åtminstone ett semikolon; jag vet bara inte riktigt var.
Lämna ett svar