Var uppe i Norrtälje igår och såg Dror Feilers och Gunilla Sköld-Feilers utställning på konsthallen. En fin utställning som blandar tuschmålningar, objekt och filminstallationer. På ett ställe projicerades Karl Marx huvud snurrande på väggen, en film visade bilder från Ship to Gaza och en annan sjungande colombianska gerillasoldater. Där fanns ett minne från skoltiden, en gammal bok om hur man undviker eldsvådor och en dansande docka.
Satt och funderade på postmodernismen i bilen hem. Rent estetiskt fick den ett väldigt genomslag. Världen idag är kanske svårare att få grepp om än någonsin, våra bilder av den alltmer fragmentariska. Man kan använda precis vilket material som helst för att skapa konst och man gör också det.
Samtidigt känns det inte som det som jag uppfattade som kärnan i hela det postmodernistiska programmet, att den moderna tron på framsteget bör tas med en rejäl nypa salt, betytt så mycket. Ibland när jag talar med mina elever, som för det mesta är mellan tjugo och trettio, slås jag av hur övertygade de är att vi idag vet bättre och har en klokare syn på saker än folk hade för femtio eller hundra år sedan.
Själv är jag inte så säker på den saken. Jag tror att vi mer ser saker olika, inte bättre eller sämre.
Det var en fin biltur från Norrtälje. Mitt helljus var trasigt och jag måste se till att komma in bland gatlyktorna innan det blev mörkt. Jag hann.
Lämna ett svar