Håller fortfarande på att läsa Alice Munro, alla helger plus det faktum att vi fick en treveckors prova på-period för ett jättestort kabel-tv-paket har gjort att jag läst mindre än annars. Men hon skriver väldigt bra, utan att överdriva eller göra sig till.
I en av intervjuerna på tv sa hon något jag tyckte var intressant. Journalisten gjorde en grej av att hon aldrig haft ett eget vardagsrum utan alltid suttit i köket eller vardagsrummet och skrivit. Munro påpekade att det inte varit till en nackdel. Hon hade fortsatt på samma sätt också sedan barnen flyttat hemifrån och hon hade fler rum att tillgå. Helt enkelt för att hon kände mindre press då. Skrivandet blev nånting hon sysslade med lite när hon fick tid över. På så sätt kunde hon skriva avspänt. Jag tror att det är ett väldigt klokt sätt att angripa saken på. Så fort man börjar säga sig själv att skrivandet är något märkvärdigt är det risk att man spänner sig.
Lämna ett svar