I höstas köpte jag en dvd-box med Woody Allens 44 första filmer. En födelsedagspresent till min son, som älskar sena filmer som Midnight in Paris. De första filmerna Allen gjorde är en aning mindre sofistikierade. Den allra första han gjorde, What’s up, Tiger Lily? från 1966 är en ganska konstig historia. Allen tog en befintlig japansk agentfilm och dubbade den till sitt eget engelska manus. I stället för att säga originalreplikerna i översättning säger de knasiga saker för att göra filmen rolig.
Hela grejen påminner om samtida konceptkonst. Jag har sett flera utställningar där en konstnär tagit scener ur en befintlig film för att låta dem få en annan innebörd än i originalet. Det är lite lustigt att det som idag görs med stort allvar började som ett av Woody Allens mindre lyckade skämt. Problemet med Woody Allens film är att man snappat konceptet redan efter ett par minuter. Det är roligt som idé men blir långdraget över en hel spelfilm.
Lämna ett svar