Tillbaka från Blomstermåla. Jag uppträdde i biografen på ett Folkets Hus som visade sig vara rena museet över svensk populärmusikhistoria. Alla hade spelat där, från sextiotalet och framåt. Innan det var dags för mig att kliva upp på scen blev jag guidad av en f d dansbandsmusiker som nu är en av de som håller i Folkets Hus. Han visade konsertlokalen och en säkert unik samling fotografier på svenska musiker.
Därefter var det min tur att kliva upp på scenen och berätta om min pappas sista tid och tala om äldrevård. Det var inte lika många besökare som under en dansbandskväll, men det blev ändå ett rätt bra framträdande och lite samtal efteråt. Jag sov över i ett litet hotell i Mönsterås där man ombads ta av sig skorna i farstun. Jag såg en av Star Wars-filmerna på tv och tänkte på hur stor populärkulturen blivit. Hur många romaner från den tiden läses fortfarande. De finns förstås, men de är inte en del av det allmänna medvetandet på samma sätt som Star Wars.
Efter frukost en promenad genom Mönsterås. Varje gång jag är i en sån mindre stad undrar jag hur jag hade blivit om jag vuxit upp där och inte i en förort till Stockholm. Jag har förstås inget riktigt svar på det, lika lite som jag kan ge ett heltäckande recept till hur man förbättrar äldrevården. Jag bara föreställer mig att det handlar om attityd, att människor i grunden är mer lika än olika och att alla vinner på att vara hyggliga mot varandra.
Lämna ett svar