Igår kväll hade Chun Lee och Fang Zhenning gemensam lektion inför ett tjugotal elever. Det blev ett samtal som mest handlade om livet som konstnär och vad man kan göra efter att man slutat på konstakademin. Hur försörjer man sig? Ska man bo i Kina eller utomlands? Lektionen började vid halv sju och var tänkt att hålla på en timme. Det blev tre timmar. Ingen rast på hela den tiden. Utanför öste regnet ner.
Som svensk kan man inte annat än förundras över att det är möjligt att få ungdomar att komma till en lektion en fredagskväll. Visst är det så att folk på konstskolor ofta jobbar långt in på nätterna, men att sitta och lyssna på andra i tre timmar utan att det står en enda vinflaska på bordet. Jag har svårt att föreställa mig det i Sverige. Kanske hänger det ihop med att man i Kina mer betonar hantverkssidan av konsten, medan vi i väst fortfarande har kvar spår av romantikens föreställningar om genialitet och tror mer på individen som unik i sitt skapande.
Efteråt gick Chun Lee, Fang Zhenning och jag till ett enkelt nudelhak och åt middag. Fang Zhenning frågade efter toaletten och fick höra att det inte fanns någon. Servitrisen förklarade var han kunde hitta en offentlig toalett och han försvann en bra stund. När han kom tillbaka var han urförbannad. Det hade handlat om det större behovet och han hittade aldrig den offentliga toaletten. Till slut hade han satt sig på en parkeringsplats. Kanske är det också en del av förklaringen till att elever kommer till en lektion en fredagskväll. Man är van vid att förhållandena är enkla ibland och att man är tvungen att anpassa sig.
Lämna ett svar