Röriga förberedelser

Och nu lite klagomål på kinesisk byråkrati, eller kanske snarare en beskrivning av systemet här och hur det fungerar på gott och ont.

Utställningshallen på CAFA museum är stor, ungefär tusen kvadratmeter. På de skisser vi sett av rummet var ett ett enda stort rum, där sikten endast delvis bröts av sexton pelare som bar upp taket. Sen dan innan vi skulle åka ringde vår kontaktman, chefen för grafiken på skolan (inom parentes kan säga att skolan är stor, 4000 studenter, att jämföra med de 52 som gick här på Chun Lees tid när skolan precis öppnat efter kulturrevolutionen) och berättade att det satts upp åtta mellanväggar, vilket totalt ändrar förutsättningarna för hur man kan hänga konst i en lokal och vilket i sin tur innebar att hela upplägget för utställningen måste ändras med ett par dagars varsel. Chun Lee frågade om man inte kan ta bort dem och han sa: Kanske, jag kollar det.

Nästa samtal:
– Det går inte att ta bort väggarna.
– Men det är en katastrof. Jag har inte grejer att täcka all väggyta och bilderna måste kunna ses på håll.
– Jag ska kolla igen.

Sådär gick det på. En byggfirma kunde ta bort väggarna till en kostnad av 250 000 yuan (ungefär samma i kronor). Chun Lee förklarade att hon inte har såna pengar och han lovade kolla om skolan kan betala. Vi kom hit och det visade sig att det var okej att ta bort väggarna, i själva verket var de gjorda för att kunna flyttas på beroende på utställningens krav. Fast nu var datum ändrat, den tionde september funkade inte eftersom man först måste ta bort väggarna. Vi gjorde om affischen, ändrade datum, skickade ut nya inbjudningar till vänner och bekanta. Sen idag på morgonen visade det sig, när man började sätta upp de stora banderollerna utanför att tiden för vernissagen inte var satt till tre på eftermiddan, som vi hela tiden trott.

Sådär går det på och antagligen har vi inte sett slutet ännu. Ibland kan det kinesiska systemet kännas obegripligt tungrott och framför allt opålitligt. Det är som att ingenting riktigt står fast, saker ändras från dag till dag, jämkas lite fram och tillbaka, vilket kan göra en galen. Och samtidigt finns det en väldig flexibilitet i det, saker går att ändra på, ingenting står så fast att man inte kan rucka på det.