En splittrad kanon

Har tillbringat en långhelg med skrivarskolans distanskurs. Samtal om deltagarnas projekt, kursen upplägg, vilka inspirationskällor man har. Det är när man kommer till det sista som man inser hur olika saker vi läser idag. Jag har själv många gånger, när jag jobbat som skrivarlärare, önskat att det fanns fler böcker alla hade läst. Att man skulle kunna tala om Dostojevski eller Hemingway eller Virginia Woolf och att alla skulle veta hur de skrev. Kanske var det så för femtio eller hundra år sedan, i de mer bildade kretsarna, men idag läser visa bara fantasy, andra deckare eller självhjälpsböcker eller vad det nu är. Jag tror att en orsak till det här är att det idag skrivs och publiceras betydligt fler böcker än det gjorde för hundra år sedan. För att inte tala om fem hundra eller tusen år tillbaka. Till slut blir det väl ändå så att en liten bråkdel av de här böckerna överlever, och det är väldigt svårt att idag veta vilka.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *